Det är ändå lycka det. Jag har plockat fram min papis gamla analoga Olympus. Tydligen ska det vara nått hårstrå på linsen, men det känns som en värdslig sak! Nu är det bara att tjacka nytt batteri & film sen så kör vi! Den här sommaren ska dokumenteras.
TIME PASSES. Even when it seems impossible. Even when each tick of the second hand aches like the pulse of blood behind a bruise. It passes unevenly, in strange lurches and dragging lulls, but pass it does. Even for me.