onsdag 10 juni 2009

Waking up

TIME PASSES. Even when it seems impossible. Even
when each tick of the second hand aches like the pulse of
blood behind a bruise. It passes unevenly, in strange
lurches and dragging lulls, but pass it does. Even for me.

stephenie meyer & new moon

3 kommentarer:

Pehå sa...

<3 tyckte väl jag kände igen det. Mindre än 100 sidor kvar i Eclipse :D

frida sa...

haha tänkte la de, om man på nått sätt kan få rysningar av en bok så va de fan där & några sidor framåt *geeeek* wow! awesome! :) ja ska snart börja med den, de gäller att dra ut på spänningen + att ja måste läsa klart harry potter igen haha! asså orka geeeka sönder!

frida igen sa...

jag menade bakåt faktiskt