Det var ju i och för sig inte igår vi satt under ett träd i Slottskogen och käkade laxburgare och lyssnade på Serenades.
Men fasen var fint det var. Where the Action Is var som en supersemester under en dag. Perfekt planering med bra band där vi lugnt kunde hinna med en kaffe eller en glass mellan Paolo Nutini, Elliott Smith och Glasvegas.
Det som jag längtade efter mest var dock Coldplay. Såklart. Och ensam var jag inte. Det kändes så jävla bra att se dom igen (även om jag måste erkänna att Stockholm 2009 var lite, men bara lite, bättre). Fyrverkerier, ballonger & räjv. Gött!
Sen vandrade vi med skoskav hem genom ett tropiskt Linné. Göteborg ändå! Den har sina stunder.
Det var ju i och för sig inte igår vi satt under ett träd i Slottskogen och käkade laxburgare och lyssnade på Serenades.
Men fasen var fint det var. Where the Action Is var som en supersemester under en dag. Perfekt planering med bra band där vi lugnt kunde hinna med en kaffe eller en glass mellan Paolo Nutini, Elliott Smith och Glasvegas.
Det som jag längtade efter mest var dock Coldplay. Såklart. Och ensam var jag inte. Det kändes så jävla bra att se dom igen (även om jag måste erkänna att Stockholm 2009 var lite, men bara lite, bättre). Fyrverkerier, ballonger & räjv. Gött!
Sen vandrade vi med skoskav hem genom ett tropiskt Linné. Göteborg ändå! Den har sina stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar