Hallelujah

Som de flesta redan vet så umgås jag mycket med mitt brutna nyckelben nu förtin'. Det gör ganska så superont hela tiden (otroligt att något i kroppen kan göra ont hela tiden utan uppehåll?) men det går framåt. Blev alltså påkörd av en bil när jag cyklade in till stan i tisdags. Jag var en glad jävel trots regnet och sen helt plötsligt sitter man i en polisbil och vet varken vart man kom ifrån eller vart man var på väg, jag ser bara en scen som varar typ en halv sekund när bilen precis träffar sidan på cykeln. Hade sån sjuk tur i oturen och hann ändå tänka att "fan, nej inte dö nu" - en ganska läskig tanke. Blev skjutsad till akuten, fick komma in i något traumarum och när jag såg den skylten fick jag en släng av panik och undrade hur i helvete jag mådde? När jag låg där på båren med folk i könstiga kläder som sticker nålar i en o sätter på konstiga mätgrejer fick jag ren och skär panik. Grät hysterisk men det läskigaste var nog skriket som kom ur min mun och som jag verkligen inte kunde stoppa själv. Det värsta jag varit med om någonsin. Efter att jag åkt in o ut i rum där dom röntgade typ hela kroppen och en väldans massa väntan hann jag dock lugna ner mig jättemycket så när beskedet om ett brutet nyckelben och inget mer kom kändes det som man kunde pusta ut. Kom hem halv 3 nångång på natten och försökte komma underfund med som fan hände igår. Så numera är jag väl sjukskriven från min arbetslöshet, även om det inte verkar gå på pappret så att säga. Har tagit paus från mer eller mindre allt för jag är inte kapabel till att varken gå, stå eller sitta som en normal människa. Men snart kanske det går igen och då kan jag börja umgås med folk. Tjoho.

illustration borrowed from gemma correll